Hittills dag 17


Frukost: 2 kokta ägg och kaffe
Lunch: Makrillssallad
Middag: Ska bli kycklingssallad med dressing

Ny våg - ny vikt?
Bestämde mig efter lunch att jag borde kunna unna mig en ny våg och ett måttband när jag och sambon ändå skulle iväg och köpa lite grejor. Så, sagt och gjort, jag kom hem med en digitalvåg, vilket jag inte haft innan. Den jag haft har varit den allra billigaste vågen man kan hitta på IKEA och den kostade nog inte mer än 20 spänn när det begav sig. Så väl tillbaka så kunde jag ju självfallet inte hålla mig utan var tvungen att prova och jämföra vågarna mot varandra. Och så helt plötsligt, trots att det är mitt på dagen, så befann jag mig under 70. Det var minsann en snäll våg! (Till skillnad mot IKEA-skrället som envist pekade på ca 71) Vilket ska man lita på? Jag tror ändå att jag väljer den nya vågens resultat.

Kostcirkeln


Diskuterade GI tillsammans med två vänner igår, och fick en hel del tankeväckande ord att fundera över. Problemet med alla dieter/koster/bantningsmetoder är ju att man så småningom kommer till att vilja äta "normalt" igen, d.v.s. unna sig kolhydrater i fallet med GI. Visst, det ska jag inte förneka - man måste äta lite av varje, precis som man fått lära sig från barnsben att äta från hela kostcirkeln. Och man bör vara försiktig när man helt väljer bort kolhydrater, även om det bara är för en kort tid. Jag blev faktiskt lite nedslagen av att höra dem säga detta, hur sant det än må vara. För faktum är att jag mår mycket bättre nu, sover som en stock och vaknar pigg (vilket aldrig hänt annars) - och att riskera att gå tillbaka till att vara en hemsk morgonsur människa som kan sova 12 timmar i sträck utan problem är ingenting jag vill.

Och så fick jag lösningen av dem - som tycks hur enkelt som helst. Ät ordentligt med nyttig mat under dagen, allt enligt kostcirkeln, men uteslut kolhydrater på kvällen. Så när det blir dags för mig att börja kämpa för att behålla min vikt så är det det jag funderar på att göra. För tro mig, tack vare att jag provat på GI så har jag upptäckt hur pigg och glad jag egentligen kan vara - utan att behöva hälla i mig tre koppar kaffe först!

Dag 16


Frukost: 2 kokta ägg och kaffe
Lunch: Rester från igår - alltså färsbiffar med spenatsås
Middag: Kräftstjärtar tillsammans med skagenliknande sås, sallad, ett kokt ägg och två skivor brie
Motion: Två rejäla halvtimmespromenader med vovven

Firade att det är helg med en riktigt storslagen middag! Och det bästa är att jag inte känner något dåligt samvete ändå, för jag åt endast en portion - en lagom portion. Synd att kräftstjärtor är så dyra, men någon gång ibland så får man ju unna sig det!

Fusk


Jag vet inte riktigt om det är lönt att ens försöka komma på någon bortförklaring, men i vilket fall som helst så ställde jag mig på vågen i morse igen. Jag tänker inte skriva vad resultatet blev, men det blev ett jämförelsevis stort minus med igår. Så jag får väl anta att det går så smått neråt, men att det faktiskt kan variera väldigt mycket från dag till dag.

Så nu är det nya tag som gäller! Det är promenaddags idag, så någon gång på eftermiddagen tänker jag bege mig ut, för att sedan kunna slappna av och fira att det är helg!

Dag 15


Frukost: 2 kokta ägg och kaffe
Lunch: Tonfisksallad
Middag: Färsbiffar, wokade grönsaker och spenatsås
Mellanmål: 30 g mörk choklad, 3 skivor ost och en näve pistaschnötter
Motion: 20 minuter med vovven

Stressig dag. Bra på sätt och vis, för jag har i alla fall inte kunnat ha tankarna på vägningen i morse. Man måste ju tänka positivt! :)

Har gått flera rundor till köket i kväll för att se om det finns något som jag vågar äta. Men som ni ser så har jag redan hunnit få i mig lite mer än vanligt. Jag märker det att när jag har mycket annat att tänka på så använder jag gärna mat som en sysselsättning för att stressa ner och tänka på annat. Jag spenderade minst en halvtimme på att planera vad det skulle bli för mat och sammanlagt 45 minuter ståendes i köket, något som i vanliga fall max hade tagit en halvtimme sammanlagt. Bra terapiarbete om inte annat.

Vägning


Och som förväntat så var det inget positivt resultat. Jag hade varit hur nöjd som helst med plus minus 0, dessvärre blev det ett plus. 70,8, alltså upp nästan ett helt kg.

Men jag vet inte riktigt, känner inte direkt någon panik över det ändå. Alltså, för att klargöra lite, efter att ha provat GI i 2 veckors tid ungefär så är jag helt övertygad om att jag är inne på rätt spår. Känner att jag gärna vill fortsätta att äta på det här viset, inte för att gå ner i vikt utan för att jag mår så förbannat bra av det. (är morgonpigg, sover bra, är inte sugen på sötsaker, en total viktnedgång på ca 3 kg är ju mer än vad jag någonsin lyckats med det senaste året, ja, fördelarna är många!)

Ska kolla igenom min meny och se om det kanske behövs tillföras eller tas bort någonting, och promenaderna ska jag ju självklart fortsätta med, om inte utöka!

Dag 14


Frukost: Kokt ägg och två skivor bacon (var grymt hungrig) Ja, och kaffe så klart.
Lunch: Resterna från köttfärsen igår
Mellanmål: Tomat och keso
Middag: Baconinlindad kycklingfilé preparerad med gorgonzola-ost och wokade grönsaker
Mellanmål till kvällen: Blåbär och hallon tillsammans med lite fil och kanel
Motion: En halvtimmesrunda med vovven och 40 minuters promenad med hyfsad fart

En OK dag, främst för att jag motionerat. Har dock gått runt och känt mig mer hungrig än tidigare, men som tur är så är det ju inte förbjudet med mellanmål! Det enda "suget" efter något gott på sistone var häromkvällen då jag bekände för sambon att jag ville ha müsli och fil. Märkligt nog, eftersom det brukar vara det sista jag kommer på att äta om kvällarna annars. Innan så gick jag snarare i tankarna "choklad", "chips med dipp" och "popcorn".

Vägning imorgon
Och lagom tills dess kommer mensen. Vad lyckat. Preliminära fuskvägningar indikerar inte direkt på någon succé den här veckan, men jag ska försöka att ta det med ro. Om jag kan, vill säga.

En fråga
Vill gärna tänka att mina 20-till en halvtimmespromenader med vovven, som jag inte alltid kommer ihåg att skriva ner här, gör någon minimal insats. Jag får aldrig upp flåset, åtminstone inte om jag inte behöver traska upp för någon förbaskat lång och brant backe, men däremot ökar jag andningen och blir varm - jag får alltså igång blodcirkulationen. Men hur som helst, frågan, gör den här vardagsmotionen någon nytta?   

Viljornas kamp


Begav mig ut på morgonpromenad i förmiddags (efter frukost tyvärr), trots ett ihärdigt duggregn och risk för ännu mer väta. Stod ca en kvart innan dess och funderade. "Ska jag ut? Nu? Är jag helt säker?" Till slut rådfrågade jag sambon som godkände beslutet och röjde mina små tvivel. Väl ute kändes allting bra och jag traskade på i min egen takt (även om jag inte går lika fort som andra motionärer, än i alla fall) fram tills dess att jag närmade mig platsen där jag vet om att jag gått ungefär halva sträckan. Då började ett schizofrent krig mellan två kombatanter, låt mig introducera dem för er. 

Jag 1: den som tyckte GI var ett jättebra beslut att testa och som känner sig nöjd med den mer hälsosamma livsstilen. Hon tycker att promenader är jättebra, även om det känns tungt ibland så känner hon sig väldigt nöjd väl tillbaka.
Jag 2: den som hela tiden varit nöjd med den jag är, trivs bäst i soffan med en skål popcorn och som tycker promenader är helt onödiga om man inte måste gå till en viss destination.

Jag 2: Men usch, jag kom precis på att jag egentligen hellre vill vara tillbaka redan nu...
Jag 1: Sluta gnäll, det tar inte så himla lång tid ändå!
Jag 2: Jaaa...men, om vi vänder tillbaka nu så behöver vi kanske inte gå lika långt?
Jag 1: Men vi har ju redan bestämt att vi SKA gå den här rundan, kom igen nu.
Jag 2: Kan vi ändå inte vända? Snäääälla?
Jag 1: (med hotfull röst) Du vill väl gå ner i vikt?
Jag 2: (mumlar lite) Jo..
Jag 1: Det är så här vi ska göra det, så håll käften och f ö r s ö k att hålla uppe tempot nu va.

Jag 2 ger upp kampen och håller tyst resten av vägen, medan Jag 1 känner sig förträffligt nöjd över segern.

Nästan-köttfärslimpa


Middag: Egenkomponerad "nästan-köttfärslimpa" med tacokrydda och mozzarella-ost med basilikasmak som gratinering. Serverat med en klick keso och lite sallad. Riktigt gott.

Haha, ja ibland så går det inte direkt att skriva så kortfattat som man vill.. Men saken är den, middagen är ett resultat att jag både var sugen på tacos och köttfärslimpa + det faktum att mozzarellan jag köpt för några dagar sedan bara legat och skräpat i kylskåpet då jag köpt den till ett recept med fläskfilé (något som jag senare insåg inte ingår i min budget denna månaden).  



Bara stek köttfärs (tillsammans med lök, svamp eller paprika eller inget av det) så som när man gör tacos, blanda ihop med ett ägg och häll i en ugnsform. Lägg på mozzarellan ovanpå och gratinera i ugnen tills dess att osten är smält. Om min misstanke stämmer så finns det oanade möjligheter med köttfärs, så det är bara till att fortsätta experimentera!

Dag 13


Frukost: 2 kokta ägg tillsammans med en kopp kaffe
Lunch: Tonfisksallad (med créme fraiche den här gången!)

Bekännelse
Jag har något att erkänna, åtminstone för mig själv. Köpte hem en lyxig variant av 70 %-choklad före helgen, där varje chokladbit är inslagen i papper (extra lyxigt - extra onödigt) som jag ibland tar tillsammans med kvällsteet. Det handlar inte mer än om en bit åt gången (30 g), men jag tycker ändå att det kan klassificeras som ständigt pågående fusk. Men ett fusk som är högst uppskattat och troligtvis inte särskilt illa jämfört med vad jag glufsade i mig om kvällarna tidigare.



Sedan har det ju inte blivit någon morgonpromenad idag (kanske inte helt oväntat), men delvis därför att jag från första början bara tänkt ut och gå längre promenader varannan dag och delvis för att jag planerar att gå ut en sväng efter dagens förpliktelser så känner jag inte något dåligt samvete över det. Det kommer ju alltid fler dagar!

Den beroendeframkallande laxen


Gårdagens middag: ungsstekt lax med ostsås, tillsammans med kokta morötter och sallad

Låter det gott? Det är godare än så kan jag lova. Tänkte först bara slänga in laxen i ugnen med citronpeppar, men sedan upptäckte jag att jag hade en skvätt kvar av Keldas ostsås i kylskåpet, tänkte "why not" och hällde ner det i ugnsformen. Det var det bästa beslutet jag tagit på ett tag! Förutom den fantastiska smaken av ungsstekt lax (det är ju så saftigt i jämförelse med när man steker den på spisen) så gjorde ostsåsen lyckan total. Prova och se!


Dag 12


Frukost: 2 kokta ägg och kaffe
Mellanmål: Räknas kaffe? Hm
Lunch: Ett stekt ägg och ett halvt paket bacon (typ sådär.. 65 gram, vad det nu innebär)

Gram, vikt, kcal och energivärde, vad är det?
Alltså, jag har inte den blekaste susning om vilka produkter som innehåller vilka kalorier, och vilken mängd kalorier man förväntas äta per dag antingen för att gå ner eller hålla sin nuvarande vikt. Därutöver, vilket faktiskt är lite illa, är att jag aldrig haft någon koll på vad som är en normal mängd portion (alltså nu pratar vi om gram och sånt) utan har bara ätit på efter hur mycket jag vill ha. Men nu börjar jag så smått att fatta galoppen. Säg 100 g kött, det är lagom just nu åtminstone. (Det innebär tyvärr att jag har ätit dubbelt så mycket kött + kolhydrater i vanliga fall - då är det kanske inte så mystiskt varför jag aldrig tycktes kunna gå ner i vikt?) När jag åt min lunch för en stund sedan så kollade jag faktiskt hur mycket bacon ett paket innehåller, och när jag räknade ut att det sammanlagt rörde sig om 65 gram så kändes det faktiskt lite bättre att äta den portion lunch jag lagt upp på tallriken. Det känns ju flottigt med bacon, även efter att man torkat av bitarna på hushållspapper, så det är ju ytterligare en anledning till varför det kändes som att man åt rätt mycket.

Dags för morgonpromenader?
Visst, det kändes bra att ha gått den vanliga rundan på 3,5 km i förmiddags, men när jag var tillbaka igen så började jag fundera på inte hur mycket energi man förbrukat - utan vad för energi. Det känns ju rätt så meningslöst att ut och gå bara en timme efter frukost om det är så att man enbart förbrukar de två kokta äggen och inte det man vill åt - fettet. Visst, huvudsaken är ju att man rör på sig, och därigenom får lite bättre vanor och kanske också lite bättre förbränning i kroppen, men man vill ju gärna att motionen ska vara effektiv! Så jag funderar på att ändra om morgonrutinerna lite, kanske ta en kopp kaffe först, sedan ut och gå, för att sedan varva ner lite för att kunna äta sin frukost med gott samvete. Sedan återstår ju visserligen en viktig fråga: Kommer detta någonsin till att hända? Jag kan inte minnas att jag någonsin gått en morgonpromenad innan frukost.

Först hade jag faktiskt inte alls tänkt tanken på att upprätta något slags schema eller någon rutin för att motionera under tiden jag äter GI, det enda jag hade i huvudet var alla recept och vad jag kunde/inte kunde äta - men motion tycker jag är bra på två olika sätt: 1) Man får automatiskt bättre vanor och mår lite bättre 2) Man sporras att hålla sin kost istället för att börja fuska - just för att man inte vill sabba det eventuella resultatet av allt ens slit. Detta är ett rätt strongt påstående, för om ni läst föregående inlägg så förstår ni att jag inte är någon direkt atlet... haha.

Den haltande fisken


Nästan precis hemkommen från en hyfsat tidig promenad. Det var det värsta jag varit med om - hittills i alla fall.

Jag ska försöka att beskriva det kortfattat
: Efter ca 10 min fick jag ett håll som höll sig konstant under resten av promenaden. (Dessutom visste jag att jag var tvungen att vara tillbaka om en halvtimme, så tidsbristen gjorde att jag inte hade tid att stanna upp och försöka få bort hållet.) P.g.a en visdomstand som envisas med att växa har jag en extrem tandvärk som gör att det gör ont att svälja, vilket gör att man instinktivt undviker att svälja - vilket i sin tur innebar att jag var tvunget att koncentrera mig på att svälja regelbundet. Sedan började mina linser konstra och bli grumliga, så jag fick gå runt och blinka konstant + det faktum att ögonen tårades av vinden, vilken syn det måste ha varit! Som om allt det här eländet inte vore nog så började ju självklart näsan att rinna, och utan någon näsduk tillgänglig så fick jag stå ut med att sniffa ungefär vid vartannat andetag. (Om jag bara haft mobilen med mig så hade jag ju åtminstone kunnat ringa 112.)

Jag måste ha sett ut ungefär som en haltande fisk uppe på land med en rejäl förkylning och tics - som uppenbarligen har problem med att kippa efter luft.


Men det känns i alla fall gött efteråt... Alltid en tröst.

Jeansproblematiken


Vem har inte det egentligen?

Efter förrförra sommaren
Efter förrförra sommaren då jag jag gått omkring i kjol och klänning den mesta av tiden (och mysbrallor också inte att glömma) och det blev dags för att ta på sig jeansen igen som hade satt som en smäck före sommaren - då hände det. Jag kunde inte knäppa dem. Först så inbillade jag mig att dem på något konstigt sätt skulle ha krympit ihop lite under tiden de legat overksamma i garderoben, men med såna bortförklaringar kommer man inte någonstans.

Av den anledningen blev det behövligt med ett besök i klädaffärerna inne i stan, men när man redan är på randen av ångestblandad panik så finns det aldrig tillräckligt med mildrande omständigheter för att man inte ska känna en växande klump i halsen när man står inne i ett nästan självlysande provrum med tre par jeans slängda vid fötterna och det fjärde provade paret som sitter som ett skinn upp till låren där de totalfastnat i ren protest mot den omöjliga uppgiften.

Till slut så insåg jag att jag var tvungen att helt byta butik för att hitta modeller som inte, även om de fysiskt passade mig, inte framhävde vare sig lår eller höfter på något obehagligt sätt (vilket i stort sett innebär att jag hade ett behov av att dölja större delen av vad som är mina ben) och den nya butiken jag fick lov att lära känna var KappAhl. Nu var det inga Dieseljeans som gällde längre - utan stretchjeans av okänt märke. Gissa om jag kände mig (o)snygg!

Efter förra sommaren
Efter förra sommaren, tror ni inte att det var samma visa då också? Visst, jeansen passade mig fortfarande, men för att inte totalt ommöblera bland mina inre organ när jag satte mig ner var jag åtminstone tvungen att knäppa upp översta knappen. Så, luttrad av mina tidigare erfarenheter, gav jag mig bort till KappAhl återigen och köpte samma jeans i storleken större, med en resignation som inte liknade något annat. Jag brydde mig inte ens om att bege mig in i det fruktade provrummet igen, för vad hade jag att vänta där inne? Det som egentligen skulle vara något positivt, "hey, jeansen passar!" innebar ju att jag de facto gått upp i vikt IGEN.

Nu är det dags för lite skryt
Det är inte meningen att låta som skryt, men efter att jag blottat min pinsamma historia för er läsare så hoppas jag att ni har överseende, men de jeans som jag hade blivit tvungen att köpa senaste gången har blivit säckiga. Kan ni ana hur det känns? Det är helt underbart! Samtidigt så har jag inte riktigt modet att prova jeansen storleken mindre än, det är roligare att känna efter och jämföra hur de nuvarande jeansen sitter nu jämfört med för en vecka sedan. :)






Helgen som gått


...har varit tidvis helt ok och tidvis en ren katastrof.

Lördag (dag 10)
Frukost: 2 kokta ägg med kaffe
Mellanmål: Skinksnittar med ost (egenkomponerad à la Anna)
Lunch: Tonfisksallad
Middag: Köttbullar med wokade grönsaker
Fusk under kvällen: Ca 3 portioner (i små skålar, men det bortförklarar väl egentligen ingenting) glass tillsammans med vad som kan sammanlagt ha varit en flaska vin
Motion: Noll

Söndag (dag 11) 
Frukost: Två kokta ägg med kaffe
Lunch: Uteblev p.g.a sen frukost
Middag: Grönpepparkyckling i gryta tillsammans med kokta grönsaker
Motion: Noll

Den där glassen skulle jag bara ha
Det roliga med alltihopa är att jag inte är någon glass-människa. Jag är chokladberoende och tidvis också ett chipsfreak, men äter egentligen bara glass när det bjuds. (Och då sambon är glassälskare så får jag väl ställa upp då och då också, för sällskapets skull :p ) När glassen ställdes fram som efterrätt så var det däremot ingen tvekan - jag skulle ha glass. Varför vet jag egentligen inte, jag är inte direkt förälskad i glass och jag kände inte något sug efter något sött heller. Det kommer nog till att förbli ett mysterium ett tag, och under tiden så får jag försöka att behärska mig inför sötsakerna. 

Den improviserade tonfisksalladen
Lördagens lunch var faktiskt väldigt efterlängtad, har inte ätit något med tonfisk sedan starten. Men mitt krav när jag ska äta tonfisksallad är att jag måste få bort kattmatskänslan, vilket innebär att jag rör ihop det till en god smet tillsammans med créme fraiche och lite kryddor. Det är världens enklaste att göra, bara ta så mycket av var sak som man önskar, smaka av och duka upp till mat! Men när jag öppnade kylskåpet (var i föräldrahemmet) så slocknade hoppet i mina ögon. De hade ingen creme fraiche! Resultatet blev att (som sagt, jag måste ju röra ihop det med nånting!) jag rörde ihop tonfisken med naturell yoghurt. Utöver det så fanns det inte något större utbud av sallad, det enda jag hittade var vitkål och paprika... Och sedan ställde jag det i kylskåpet tillsammans med resten av sällskapets mackor tills dess att vi åkte iväg ut på utflykt. 

Och hur tror ni att det såg ut när jag öppnade locket till burken med tonfisksallad en timme senare? Det såg nästan äckligare ut än kattmat, när yoghurten skärt sig och tonfisken simmade runt mellan vitkåls- och paprikabitar. Jag lämnade hälften av innehåll åt sitt öde. Snacka om att jag satt med tiggande ögon när de andra smaskade på vitt fransbröd med pepparsalami och brieost! OMG vilken plåga! 

Idé till mellanmål
Helt plötsligt slog det mig, att jag faktiskt kan fixa till något jättegott till mellanmål, för att kunna variera mig mellan smoothies, tomater med keso och pistaschnötter - Skinksnittar! Blev helt salig när jag kom på det och insåg vilka möjligheter som finns till variation! Problemet med mellanmålen är ju annars att det nästan känns som att det behövs ett bröd för att "hålla upp påläggen", om ni förstår hur jag menar. Men genom att rulla ihop en skinka och stoppa ner vad man nu känner för att ha som innehåll så är ju problemet löst! (Det var ju löjligt enkelt nu när man tänker efter)

Sitter i skrivande stund och funderar på vad jag kan ha till mellanmål nu ikväll, kanske pepparsalami med brieost och dijonsenap? Eller varför inte ädelost och sallad? You name it! 



 

Början på dag 9


Dagarna tycks bara rulla på, när det fortfarande känns som om jag precis börjat äta GI. Hursomhelst, jag ska inte bli någon tidsfilosof nu, helt fel forum!

Frukost: Två ägg och kaffe
Lunch: Grillad kyckling med keso
Middag: Kommer till att bli en överraskning

Lunchen var till skillnad från igår hyfsat mättande, den där skinksalladen kommer det nog till att dröja innan jag gör om. Det är ju det som jag i alla fall tycker är det bästa med GI-metoden, man kan fortfarande äta hyfsat normalt, bara man byter ut kolhydrater mot keso eller sallad. Klart att det blir trixigt på andra sätt, men det fungerar ändå så pass problemfritt att jag inte behöver lägga alltför mycket tid på att planera längre. Och nu har jag börjat förstå hur stora mina portioner tidigare e g e n t l i g e n var. Om jag förklarar så här: Jag äter ungefär lika mycket (om inte mindre) kött nu bara det att den del av tallriken som bestod av pasta/ris/potatis nu är tom - och jag blir ändå mätt!

De första dagarna satt jag konstant och läste igenom olika recept för att se vad för råvaror som är bra att ha hemma, men nu har den paniken lossnat lite och jag behöver inte skriva ner menyn för hela veckan (även om jag får säga att lite planering alltid är bra) och om jag inte ska äta hemma (som ikväll, därav "överraskningen") så behöver det inte betyda några större bekymmer.

Den knepiga kycklingssalladen
Fast jag måste bara berätta om hur det gick när jag för en gångs skull skulle äta lunch ute, tillsammans med några kompisar. Efter att ha skummat igenom menyn så insåg jag att det enda som fanns där som var hyfsat GI-vänligt var kycklingssalladen, och när jag skulle beställa fick jag frågan vad jag ville ha till. Mitt dumma nöt trodde att det inte skulle gå att bara få själva kycklingen och salladen, så jag sa "cous-cous". Fråga mig inte varför, men jag ångrar mig grymt i efterhand. Den följande halvtimmen fick jag försöka pilla bort de där minimala små kornen från kycklingen, samtidigt som jag försökte göra det så pass diskret så att inte någon av de andra undrade om jag fått en knäpp eller fått någon ologisk bakterieskräck eller något i den stilen...

Halkade precis över ett spännande recept som jag ska försöka laga till någon av de närmaste dagarna, verkar lätt som en plätt:

Kycklingsallad för 1 pers





Ingredienser:                                                                                          
250 g grillad kyckling                                                                             
150 g gröna salladsblad                                                                      
30 g riven parmesan                                                                              
                                                                                                                    
Dressing:
0,5 msk olivolja
1 msk vinäger
1 tsk dijonsenap
Salt och peppar

Ny dag idag


Funderade lite grann igår och sa till slut till sambon att "jag tror att jag har startat en karusell nu som jag inte kan stoppa", för om jag helt plötsligt skulle bestämma mig för att sluta äta GI skulle ju den framgången jag haft första veckan antagligen raderas och dessutom sluta med att landa på + i slutändan. Så nu gäller det bara att köra på! (för finns det en någon mer skrämmande tanke än att gå upp till en nivå högre än vad man låg på tidigare?)

Samtidigt så mår jag faktiskt bättre nu än tidigare, och det känns som att jag har mer energi över till alla möjliga saker man kan göra under dagen. Däremot får jag alltid en svacka direkt efter middagen, då jag efter att ha diskat undan, slänger mig ner i soffan i en halvtimme fram tills dess att vovven ska ut på kvällspromenad.




Fransmän och vin
Hörde av en vän att hon hittat en GI-metod skapad av en fransman (och fransmän älskar ju vin!) som menade att det är helt OK att dricka vin någon gång emellanåt - och att hon hellre körde på den här fransmannens linje än "den vanliga sortens" GI-metod då hon inte behövde känna några samvetskval om hon ville festa till lite på helgerna. Har självklart själv också läst igenom lite om "vindebatten" och man behöver ju inte vara Einstein för att begripa att alkohol inte fungerar särskilt väl ihop med GI-mat. Däremot så vill jag inte förbjuda det för min egen del, utan om jag sänker mitt intag till ca 2 glas två gånger i veckan (och håller mig borta från ölen ett tag) så räcker det för min egen del utan att jag ska behöva uppoffra alltför mycket.

Dag 8


Frukost: Två ägg och kaffe
Lunch: Sallad med lufttorkad skinka
Mellanmål: En skivad tomat och keso, kryddat med örtsalt
Middag: Köttfärssås
Motion: En rask halvtimmespromenad + en halvtimme med vovven

Idag åt jag mitt första mellanmål sedan starten, en timme innan sambon ska servera köttfärssås. Blev så knäppt hungrig så jag skummade igenom kylskåpet på jakt efter något jag faktiskt kunde äta. Den klassiska mackan med ost går ju inte längre, och om det ska gå fort är det aningen knepigt att komma på något bra GI-aktigt. Tomat med keso var faktiskt helt OK, ser ju fattigt ut på tallriken men med lite salt på så smakar det smaskens!

En smakbesvikelse
Lagade till en vanlig sallad med ca 100 g lufttorkad skinka till lunch, men trots att skinkan var ett impulsköp på ICA som var i det lyxigaste laget så tyckte jag inte att det smakade så gott som jag hade hoppats... Lagom i efterhand hittade jag ett spännande recept, Gurksallad med lufttorkad skinka. Dressing är trots allt nödvändigt, och jag i min enfald trodde ju att enbart skinkan skulle skapa en smaksensation.

En dag i taget
Är fortfarande i chock över hur bra den första veckan gått. Trots att jag varit extremt sugen på något gott (och onyttigt) om kvällarna så har det på något mystiskt sätt ändå fungerat utan det ändå. Att ta en dag i taget, som många säger, är det bästa sättet att härda ut, att inte falla i fällan och börja vräka i sig mat eller godis.

Tidigare så har jag ju tänkt som så här "ja, men, det spelar väl ingen roll om jag äter popcorn ikväll också? Jag gjorde ju det igår, så varför ska jag inte kunna göra det idag?". Jag tror inte riktigt att jag har reflekterat ordentligt över att dessa "småsaker" faktiskt sätter sina små spår - och speciellt om det har pågått under en längre tid. Nu när jag äntligen har bevis för att JAG kan gå ner i vikt så tänker jag däremot efter lite mer. (Om jag låter bli popcornen ikväll kanske det påverkar resultatet av nästa veckas vägning på ett positivt sätt.)




Andra viktbloggar
Jag har följt några viktbloggar på senaste tid, och när man ser deras fantastiska resultat månad från månad så blir man visserligen både imponerad och motiverad - men samtidigt så resonerar i alla fall jag som så att "så bra skulle det inte gå för min del om jag försöker." Snacka om att se glaset som halvtomt, ärkepessimisten som jag är.

Jag vet inte vad det är som krävs för att man ska sätta tanke till handling... Det är så lätt att bara fortsätta i gamla spår. Men successivt, efterhand som jag har läst om andras framgångar, så tror jag ändå att man samlar på sig mod efterhand att ta itu med situationen. Och när man väl bestämt sig om vilken strategi man ska använda sig av, vare sig det är GI eller viktväktarna eller något annat, så måste man vara envis som en oxe! Jag har ännu inte kommit till det stadiet där ett större mått av envishet behövs, men jag är övertygad om att den dagen kommer. Hur ska man samla motivation om man vecka efter vecka håller samma vikt? Ett sätt, antar jag, är nog att försöka se till de andra aspekterna, hur man mår, allt man orkar som man inte orkade tidigare osv. Men tyvärr så tror jag nog att de allra flesta, mig inkluderad i samlingen, påverkas starkt av vågens resultat. Ärligt talat, jag bävar inför den situationen att stanna upp, hur "klokt" jag än försöker förbereda mig för det.

Morgonstund har guld i mund?


Efter en vecka med GI-mat så vågar jag faktiskt påstå att en hel del positivt har hänt. Inte bara det med vikten, utan också på andra sätt. Motivationen av motionera är där igen (efter några års hrm.. uppehåll), småätandet har minskat, jag äter lagom stora portioner och har minskat intaget av mat på kvällen drastiskt. Men en annan sak har också hänt, nämligen att jag vaknar pigg och alert ibland mycket tidigare än när väckarklockan skulle ha väckt mig. "Jaha, vadå då?"  kanske vissa tänker, men ni vet inte hur jag är. Jag är som en björn som ligger i ide, och den stackare (oftast min sambo) som försöker väcka mig får stå ut med en vresig, sur och allmänt gnällig person som gång på gång somnar om. Men nu, i alla fall de tre senaste dagarna, har jag vaknat flera timmar tidigare än när jag normalt sett skulle ha gått upp och är dessutom hyfsat glad och pigg. Det har troligtvis inte enbart med GI-kosten att göra, utan det faktum att jag äter regelbundet och låter bli maten på kvällen - men herregud, tänk om jag aldrig fått för mig att testa den här metoden?! Då hade jag fortsatt vara den där hemska, sura personen som ingen (inte ens de i familjen) vill ha att göra med på morgonen...




Bildlänk: http://www.nwt.se/ArticlePages/200711/22/20071122083941_NWT516/20071122083941_NWT516.dbp.asp

eufori-känsla


Efter den roliga upptäckten på vågen i morse så blev jag så pass peppad att jag bestämde mig för att ta en rask halvtimmespromenad på en naturslinga i närheten som är runt 3 och en halv km. Väl ute och när jag hade fått upp pulsen lite så kände jag en härlig lyckokänsla, bara av att ut och gå och inte för att det skulle påverka vikten på något vis. Den lite tråkigare, vetenskapliga orsaken gissar jag är för att det frigörs ämnen i kroppen som upplevs som uppiggande, endorfiner eller nåt i den stilen. Men det allra viktigaste tyckte jag var att det kändes kul, roligt att ut och gå.

Värt att nämna är att jag fram tills för ett år sedan ungefär bara gick när jag var absolut tvungen, dels pga dålig motivation samt för att mina öron uppenbarligen är mer känsliga än andras för kalla vindar (vilket medför en obehaglig känsla som nästan kan liknas vid början till öroninflammation) - något som ändrades när jag började använda pannband. (Simpel lösning, eller hur? Varför hade man inte kommit på det lite tidigare? :p )

Då var jag ute med sambon på promenad nästan varje dag, och successivt ökade vi både takten och längden på rundorna, till slut var vi uppe i en timmes rask promenad då vi avverkade mer än 5 km. Till slut blev det helt enkelt för mycket, och när mitt slit inte visade något resultat på vågen (dumt egentligen att titta på vågen, men men, sån är man) så gav jag upp. Jag tycker att det ska vara roligt och uppiggande att ut och gå, inte kännas som någon slags tävling mot sig själv om att hela tiden gå fortare och fortare och fortareochfortare.

Om jag nu "bara" går och ut och går varannan dag så räcker det för min egen skull, annars hade jag antagligen gått in i väggen och hellre stannat hemma till slut. Så nu ska jag försöka att bevara den lyckliga känsla jag fick tidigare och hoppas att det kan kännas så även andra gånger då jag beger mig ut i spåren.

Med musik i öronen är det riktigt härligt, det går så mycket lättare att stänga ute andra som är ute och går/springer/rider eller vad de nu gör och dessutom så behöver man ju inte bli alltför medveten om hur det låter när man börjar flåsa. ;)
Gammal klassisk eurodiscotechno (eller vad det nu kallas) är det som ljuder i min mp3-spelare just nu, blandat med lite hårdrock à la growwwl. Yeah.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0