Dag för dag

Middag: Egenkomponerad "nästan-köttfärslimpa" med tacokrydda och mozzarella-ost med basilikasmak som gratinering. Serverat med en klick keso och lite sallad. Riktigt gott.

Haha, ja ibland så går det inte direkt att skriva så kortfattat som man vill.. Men saken är den, middagen är ett resultat att jag både var sugen på tacos och köttfärslimpa + det faktum att mozzarellan jag köpt för några dagar sedan bara legat och skräpat i kylskåpet då jag köpt den till ett recept med fläskfilé (något som jag senare insåg inte ingår i min budget denna månaden).  



Bara stek köttfärs (tillsammans med lök, svamp eller paprika eller inget av det) så som när man gör tacos, blanda ihop med ett ägg och häll i en ugnsform. Lägg på mozzarellan ovanpå och gratinera i ugnen tills dess att osten är smält. Om min misstanke stämmer så finns det oanade möjligheter med köttfärs, så det är bara till att fortsätta experimentera!

Frukost: 2 kokta ägg tillsammans med en kopp kaffe
Lunch: Tonfisksallad (med créme fraiche den här gången!)

Bekännelse
Jag har något att erkänna, åtminstone för mig själv. Köpte hem en lyxig variant av 70 %-choklad före helgen, där varje chokladbit är inslagen i papper (extra lyxigt - extra onödigt) som jag ibland tar tillsammans med kvällsteet. Det handlar inte mer än om en bit åt gången (30 g), men jag tycker ändå att det kan klassificeras som ständigt pågående fusk. Men ett fusk som är högst uppskattat och troligtvis inte särskilt illa jämfört med vad jag glufsade i mig om kvällarna tidigare.



Sedan har det ju inte blivit någon morgonpromenad idag (kanske inte helt oväntat), men delvis därför att jag från första början bara tänkt ut och gå längre promenader varannan dag och delvis för att jag planerar att gå ut en sväng efter dagens förpliktelser så känner jag inte något dåligt samvete över det. Det kommer ju alltid fler dagar!

Gårdagens middag: ungsstekt lax med ostsås, tillsammans med kokta morötter och sallad

Låter det gott? Det är godare än så kan jag lova. Tänkte först bara slänga in laxen i ugnen med citronpeppar, men sedan upptäckte jag att jag hade en skvätt kvar av Keldas ostsås i kylskåpet, tänkte "why not" och hällde ner det i ugnsformen. Det var det bästa beslutet jag tagit på ett tag! Förutom den fantastiska smaken av ungsstekt lax (det är ju så saftigt i jämförelse med när man steker den på spisen) så gjorde ostsåsen lyckan total. Prova och se!

Frukost: 2 kokta ägg och kaffe
Mellanmål: Räknas kaffe? Hm
Lunch: Ett stekt ägg och ett halvt paket bacon (typ sådär.. 65 gram, vad det nu innebär)

Gram, vikt, kcal och energivärde, vad är det?
Alltså, jag har inte den blekaste susning om vilka produkter som innehåller vilka kalorier, och vilken mängd kalorier man förväntas äta per dag antingen för att gå ner eller hålla sin nuvarande vikt. Därutöver, vilket faktiskt är lite illa, är att jag aldrig haft någon koll på vad som är en normal mängd portion (alltså nu pratar vi om gram och sånt) utan har bara ätit på efter hur mycket jag vill ha. Men nu börjar jag så smått att fatta galoppen. Säg 100 g kött, det är lagom just nu åtminstone. (Det innebär tyvärr att jag har ätit dubbelt så mycket kött + kolhydrater i vanliga fall - då är det kanske inte så mystiskt varför jag aldrig tycktes kunna gå ner i vikt?) När jag åt min lunch för en stund sedan så kollade jag faktiskt hur mycket bacon ett paket innehåller, och när jag räknade ut att det sammanlagt rörde sig om 65 gram så kändes det faktiskt lite bättre att äta den portion lunch jag lagt upp på tallriken. Det känns ju flottigt med bacon, även efter att man torkat av bitarna på hushållspapper, så det är ju ytterligare en anledning till varför det kändes som att man åt rätt mycket.

Dags för morgonpromenader?
Visst, det kändes bra att ha gått den vanliga rundan på 3,5 km i förmiddags, men när jag var tillbaka igen så började jag fundera på inte hur mycket energi man förbrukat - utan vad för energi. Det känns ju rätt så meningslöst att ut och gå bara en timme efter frukost om det är så att man enbart förbrukar de två kokta äggen och inte det man vill åt - fettet. Visst, huvudsaken är ju att man rör på sig, och därigenom får lite bättre vanor och kanske också lite bättre förbränning i kroppen, men man vill ju gärna att motionen ska vara effektiv! Så jag funderar på att ändra om morgonrutinerna lite, kanske ta en kopp kaffe först, sedan ut och gå, för att sedan varva ner lite för att kunna äta sin frukost med gott samvete. Sedan återstår ju visserligen en viktig fråga: Kommer detta någonsin till att hända? Jag kan inte minnas att jag någonsin gått en morgonpromenad innan frukost.

Först hade jag faktiskt inte alls tänkt tanken på att upprätta något slags schema eller någon rutin för att motionera under tiden jag äter GI, det enda jag hade i huvudet var alla recept och vad jag kunde/inte kunde äta - men motion tycker jag är bra på två olika sätt: 1) Man får automatiskt bättre vanor och mår lite bättre 2) Man sporras att hålla sin kost istället för att börja fuska - just för att man inte vill sabba det eventuella resultatet av allt ens slit. Detta är ett rätt strongt påstående, för om ni läst föregående inlägg så förstår ni att jag inte är någon direkt atlet... haha.

Nästan precis hemkommen från en hyfsat tidig promenad. Det var det värsta jag varit med om - hittills i alla fall.

Jag ska försöka att beskriva det kortfattat: Efter ca 10 min fick jag ett håll som höll sig konstant under resten av promenaden. (Dessutom visste jag att jag var tvungen att vara tillbaka om en halvtimme, så tidsbristen gjorde att jag inte hade tid att stanna upp och försöka få bort hållet.) P.g.a en visdomstand som envisas med att växa har jag en extrem tandvärk som gör att det gör ont att svälja, vilket gör att man instinktivt undviker att svälja - vilket i sin tur innebar att jag var tvunget att koncentrera mig på att svälja regelbundet. Sedan började mina linser konstra och bli grumliga, så jag fick gå runt och blinka konstant + det faktum att ögonen tårades av vinden, vilken syn det måste ha varit! Som om allt det här eländet inte vore nog så började ju självklart näsan att rinna, och utan någon näsduk tillgänglig så fick jag stå ut med att sniffa ungefär vid vartannat andetag. (Om jag bara haft mobilen med mig så hade jag ju åtminstone kunnat ringa 112.)

Jag måste ha sett ut ungefär som en haltande fisk uppe på land med en rejäl förkylning och tics - som uppenbarligen har problem med att kippa efter luft.


Men det känns i alla fall gött efteråt... Alltid en tröst.

Vem har inte det egentligen?

Efter förrförra sommaren
Efter förrförra sommaren då jag jag gått omkring i kjol och klänning den mesta av tiden (och mysbrallor också inte att glömma) och det blev dags för att ta på sig jeansen igen som hade satt som en smäck före sommaren - då hände det. Jag kunde inte knäppa dem. Först så inbillade jag mig att dem på något konstigt sätt skulle ha krympit ihop lite under tiden de legat overksamma i garderoben, men med såna bortförklaringar kommer man inte någonstans.

Av den anledningen blev det behövligt med ett besök i klädaffärerna inne i stan, men när man redan är på randen av ångestblandad panik så finns det aldrig tillräckligt med mildrande omständigheter för att man inte ska känna en växande klump i halsen när man står inne i ett nästan självlysande provrum med tre par jeans slängda vid fötterna och det fjärde provade paret som sitter som ett skinn upp till låren där de totalfastnat i ren protest mot den omöjliga uppgiften.

Till slut så insåg jag att jag var tvungen att helt byta butik för att hitta modeller som inte, även om de fysiskt passade mig, inte framhävde vare sig lår eller höfter på något obehagligt sätt (vilket i stort sett innebär att jag hade ett behov av att dölja större delen av vad som är mina ben) och den nya butiken jag fick lov att lära känna var KappAhl. Nu var det inga Dieseljeans som gällde längre - utan stretchjeans av okänt märke. Gissa om jag kände mig (o)snygg!

Efter förra sommaren
Efter förra sommaren, tror ni inte att det var samma visa då också? Visst, jeansen passade mig fortfarande, men för att inte totalt ommöblera bland mina inre organ när jag satte mig ner var jag åtminstone tvungen att knäppa upp översta knappen. Så, luttrad av mina tidigare erfarenheter, gav jag mig bort till KappAhl återigen och köpte samma jeans i storleken större, med en resignation som inte liknade något annat. Jag brydde mig inte ens om att bege mig in i det fruktade provrummet igen, för vad hade jag att vänta där inne? Det som egentligen skulle vara något positivt, "hey, jeansen passar!" innebar ju att jag de facto gått upp i vikt IGEN.

Nu är det dags för lite skryt
Det är inte meningen att låta som skryt, men efter att jag blottat min pinsamma historia för er läsare så hoppas jag att ni har överseende, men de jeans som jag hade blivit tvungen att köpa senaste gången har blivit säckiga. Kan ni ana hur det känns? Det är helt underbart! Samtidigt så har jag inte riktigt modet att prova jeansen storleken mindre än, det är roligare att känna efter och jämföra hur de nuvarande jeansen sitter nu jämfört med för en vecka sedan. :)

...har varit tidvis helt ok och tidvis en ren katastrof.

Lördag (dag 10)
Frukost: 2 kokta ägg med kaffe
Mellanmål: Skinksnittar med ost (egenkomponerad à la Anna)
Lunch: Tonfisksallad
Middag: Köttbullar med wokade grönsaker
Fusk under kvällen: Ca 3 portioner (i små skålar, men det bortförklarar väl egentligen ingenting) glass tillsammans med vad som kan sammanlagt ha varit en flaska vin
Motion: Noll

Söndag (dag 11) 
Frukost: Två kokta ägg med kaffe
Lunch: Uteblev p.g.a sen frukost
Middag: Grönpepparkyckling i gryta tillsammans med kokta grönsaker
Motion: Noll

Den där glassen skulle jag bara ha
Det roliga med alltihopa är att jag inte är någon glass-människa. Jag är chokladberoende och tidvis också ett chipsfreak, men äter egentligen bara glass när det bjuds. (Och då sambon är glassälskare så får jag väl ställa upp då och då också, för sällskapets skull :p ) När glassen ställdes fram som efterrätt så var det däremot ingen tvekan - jag skulle ha glass. Varför vet jag egentligen inte, jag är inte direkt förälskad i glass och jag kände inte något sug efter något sött heller. Det kommer nog till att förbli ett mysterium ett tag, och under tiden så får jag försöka att behärska mig inför sötsakerna. 

Den improviserade tonfisksalladen
Lördagens lunch var faktiskt väldigt efterlängtad, har inte ätit något med tonfisk sedan starten. Men mitt krav när jag ska äta tonfisksallad är att jag måste få bort kattmatskänslan, vilket innebär att jag rör ihop det till en god smet tillsammans med créme fraiche och lite kryddor. Det är världens enklaste att göra, bara ta så mycket av var sak som man önskar, smaka av och duka upp till mat! Men när jag öppnade kylskåpet (var i föräldrahemmet) så slocknade hoppet i mina ögon. De hade ingen creme fraiche! Resultatet blev att (som sagt, jag måste ju röra ihop det med nånting!) jag rörde ihop tonfisken med naturell yoghurt. Utöver det så fanns det inte något större utbud av sallad, det enda jag hittade var vitkål och paprika... Och sedan ställde jag det i kylskåpet tillsammans med resten av sällskapets mackor tills dess att vi åkte iväg ut på utflykt. 

Och hur tror ni att det såg ut när jag öppnade locket till burken med tonfisksallad en timme senare? Det såg nästan äckligare ut än kattmat, när yoghurten skärt sig och tonfisken simmade runt mellan vitkåls- och paprikabitar. Jag lämnade hälften av innehåll åt sitt öde. Snacka om att jag satt med tiggande ögon när de andra smaskade på vitt fransbröd med pepparsalami och brieost! OMG vilken plåga! 

Idé till mellanmål
Helt plötsligt slog det mig, att jag faktiskt kan fixa till något jättegott till mellanmål, för att kunna variera mig mellan smoothies, tomater med keso och pistaschnötter - Skinksnittar! Blev helt salig när jag kom på det och insåg vilka möjligheter som finns till variation! Problemet med mellanmålen är ju annars att det nästan känns som att det behövs ett bröd för att "hålla upp påläggen", om ni förstår hur jag menar. Men genom att rulla ihop en skinka och stoppa ner vad man nu känner för att ha som innehåll så är ju problemet löst! (Det var ju löjligt enkelt nu när man tänker efter)

Sitter i skrivande stund och funderar på vad jag kan ha till mellanmål nu ikväll, kanske pepparsalami med brieost och dijonsenap? Eller varför inte ädelost och sallad? You name it! 



 

Dagarna tycks bara rulla på, när det fortfarande känns som om jag precis börjat äta GI. Hursomhelst, jag ska inte bli någon tidsfilosof nu, helt fel forum!

Frukost: Två ägg och kaffe
Lunch: Grillad kyckling med keso
Middag: Kommer till att bli en överraskning

Lunchen var till skillnad från igår hyfsat mättande, den där skinksalladen kommer det nog till att dröja innan jag gör om. Det är ju det som jag i alla fall tycker är det bästa med GI-metoden, man kan fortfarande äta hyfsat normalt, bara man byter ut kolhydrater mot keso eller sallad. Klart att det blir trixigt på andra sätt, men det fungerar ändå så pass problemfritt att jag inte behöver lägga alltför mycket tid på att planera längre. Och nu har jag börjat förstå hur stora mina portioner tidigare e g e n t l i g e n var. Om jag förklarar så här: Jag äter ungefär lika mycket (om inte mindre) kött nu bara det att den del av tallriken som bestod av pasta/ris/potatis nu är tom - och jag blir ändå mätt!

De första dagarna satt jag konstant och läste igenom olika recept för att se vad för råvaror som är bra att ha hemma, men nu har den paniken lossnat lite och jag behöver inte skriva ner menyn för hela veckan (även om jag får säga att lite planering alltid är bra) och om jag inte ska äta hemma (som ikväll, därav "överraskningen") så behöver det inte betyda några större bekymmer.

Den knepiga kycklingssalladen
Fast jag måste bara berätta om hur det gick när jag för en gångs skull skulle äta lunch ute, tillsammans med några kompisar. Efter att ha skummat igenom menyn så insåg jag att det enda som fanns där som var hyfsat GI-vänligt var kycklingssalladen, och när jag skulle beställa fick jag frågan vad jag ville ha till. Mitt dumma nöt trodde att det inte skulle gå att bara få själva kycklingen och salladen, så jag sa "cous-cous". Fråga mig inte varför, men jag ångrar mig grymt i efterhand. Den följande halvtimmen fick jag försöka pilla bort de där minimala små kornen från kycklingen, samtidigt som jag försökte göra det så pass diskret så att inte någon av de andra undrade om jag fått en knäpp eller fått någon ologisk bakterieskräck eller något i den stilen...

Halkade precis över ett spännande recept som jag ska försöka laga till någon av de närmaste dagarna, verkar lätt som en plätt:

Kycklingsallad för 1 pers

Ingredienser:                                                                                          
250 g grillad kyckling                                                                             
150 g gröna salladsblad                                                                      
30 g riven parmesan                                                                              
                                                                                                                    
Dressing:
0,5 msk olivolja
1 msk vinäger
1 tsk dijonsenap
Salt och peppar

Funderade lite grann igår och sa till slut till sambon att "jag tror att jag har startat en karusell nu som jag inte kan stoppa", för om jag helt plötsligt skulle bestämma mig för att sluta äta GI skulle ju den framgången jag haft första veckan antagligen raderas och dessutom sluta med att landa på + i slutändan. Så nu gäller det bara att köra på! (för finns det en någon mer skrämmande tanke än att gå upp till en nivå högre än vad man låg på tidigare?)

Samtidigt så mår jag faktiskt bättre nu än tidigare, och det känns som att jag har mer energi över till alla möjliga saker man kan göra under dagen. Däremot får jag alltid en svacka direkt efter middagen, då jag efter att ha diskat undan, slänger mig ner i soffan i en halvtimme fram tills dess att vovven ska ut på kvällspromenad.




Fransmän och vin
Hörde av en vän att hon hittat en GI-metod skapad av en fransman (och fransmän älskar ju vin!) som menade att det är helt OK att dricka vin någon gång emellanåt - och att hon hellre körde på den här fransmannens linje än "den vanliga sortens" GI-metod då hon inte behövde känna några samvetskval om hon ville festa till lite på helgerna. Har självklart själv också läst igenom lite om "vindebatten" och man behöver ju inte vara Einstein för att begripa att alkohol inte fungerar särskilt väl ihop med GI-mat. Däremot så vill jag inte förbjuda det för min egen del, utan om jag sänker mitt intag till ca 2 glas två gånger i veckan (och håller mig borta från ölen ett tag) så räcker det för min egen del utan att jag ska behöva uppoffra alltför mycket.

Frukost: Två ägg och kaffe
Lunch: Sallad med lufttorkad skinka
Mellanmål: En skivad tomat och keso, kryddat med örtsalt
Middag: Köttfärssås
Motion: En rask halvtimmespromenad + en halvtimme med vovven

Idag åt jag mitt första mellanmål sedan starten, en timme innan sambon ska servera köttfärssås. Blev så knäppt hungrig så jag skummade igenom kylskåpet på jakt efter något jag faktiskt kunde äta. Den klassiska mackan med ost går ju inte längre, och om det ska gå fort är det aningen knepigt att komma på något bra GI-aktigt. Tomat med keso var faktiskt helt OK, ser ju fattigt ut på tallriken men med lite salt på så smakar det smaskens!

En smakbesvikelse
Lagade till en vanlig sallad med ca 100 g lufttorkad skinka till lunch, men trots att skinkan var ett impulsköp på ICA som var i det lyxigaste laget så tyckte jag inte att det smakade så gott som jag hade hoppats... Lagom i efterhand hittade jag ett spännande recept, Gurksallad med lufttorkad skinka. Dressing är trots allt nödvändigt, och jag i min enfald trodde ju att enbart skinkan skulle skapa en smaksensation.

En dag i taget
Är fortfarande i chock över hur bra den första veckan gått. Trots att jag varit extremt sugen på något gott (och onyttigt) om kvällarna så har det på något mystiskt sätt ändå fungerat utan det ändå. Att ta en dag i taget, som många säger, är det bästa sättet att härda ut, att inte falla i fällan och börja vräka i sig mat eller godis.

Tidigare så har jag ju tänkt som så här "ja, men, det spelar väl ingen roll om jag äter popcorn ikväll också? Jag gjorde ju det igår, så varför ska jag inte kunna göra det idag?". Jag tror inte riktigt att jag har reflekterat ordentligt över att dessa "småsaker" faktiskt sätter sina små spår - och speciellt om det har pågått under en längre tid. Nu när jag äntligen har bevis för att JAG kan gå ner i vikt så tänker jag däremot efter lite mer. (Om jag låter bli popcornen ikväll kanske det påverkar resultatet av nästa veckas vägning på ett positivt sätt.)




Andra viktbloggar
Jag har följt några viktbloggar på senaste tid, och när man ser deras fantastiska resultat månad från månad så blir man visserligen både imponerad och motiverad - men samtidigt så resonerar i alla fall jag som så att "så bra skulle det inte gå för min del om jag försöker." Snacka om att se glaset som halvtomt, ärkepessimisten som jag är.

Jag vet inte vad det är som krävs för att man ska sätta tanke till handling... Det är så lätt att bara fortsätta i gamla spår. Men successivt, efterhand som jag har läst om andras framgångar, så tror jag ändå att man samlar på sig mod efterhand att ta itu med situationen. Och när man väl bestämt sig om vilken strategi man ska använda sig av, vare sig det är GI eller viktväktarna eller något annat, så måste man vara envis som en oxe! Jag har ännu inte kommit till det stadiet där ett större mått av envishet behövs, men jag är övertygad om att den dagen kommer. Hur ska man samla motivation om man vecka efter vecka håller samma vikt? Ett sätt, antar jag, är nog att försöka se till de andra aspekterna, hur man mår, allt man orkar som man inte orkade tidigare osv. Men tyvärr så tror jag nog att de allra flesta, mig inkluderad i samlingen, påverkas starkt av vågens resultat. Ärligt talat, jag bävar inför den situationen att stanna upp, hur "klokt" jag än försöker förbereda mig för det.

Efter en vecka med GI-mat så vågar jag faktiskt påstå att en hel del positivt har hänt. Inte bara det med vikten, utan också på andra sätt. Motivationen av motionera är där igen (efter några års hrm.. uppehåll), småätandet har minskat, jag äter lagom stora portioner och har minskat intaget av mat på kvällen drastiskt. Men en annan sak har också hänt, nämligen att jag vaknar pigg och alert ibland mycket tidigare än när väckarklockan skulle ha väckt mig. "Jaha, vadå då?"  kanske vissa tänker, men ni vet inte hur jag är. Jag är som en björn som ligger i ide, och den stackare (oftast min sambo) som försöker väcka mig får stå ut med en vresig, sur och allmänt gnällig person som gång på gång somnar om. Men nu, i alla fall de tre senaste dagarna, har jag vaknat flera timmar tidigare än när jag normalt sett skulle ha gått upp och är dessutom hyfsat glad och pigg. Det har troligtvis inte enbart med GI-kosten att göra, utan det faktum att jag äter regelbundet och låter bli maten på kvällen - men herregud, tänk om jag aldrig fått för mig att testa den här metoden?! Då hade jag fortsatt vara den där hemska, sura personen som ingen (inte ens de i familjen) vill ha att göra med på morgonen...




Bildlänk: http://www.nwt.se/ArticlePages/200711/22/20071122083941_NWT516/20071122083941_NWT516.dbp.asp

Efter den roliga upptäckten på vågen i morse så blev jag så pass peppad att jag bestämde mig för att ta en rask halvtimmespromenad på en naturslinga i närheten som är runt 3 och en halv km. Väl ute och när jag hade fått upp pulsen lite så kände jag en härlig lyckokänsla, bara av att ut och gå och inte för att det skulle påverka vikten på något vis. Den lite tråkigare, vetenskapliga orsaken gissar jag är för att det frigörs ämnen i kroppen som upplevs som uppiggande, endorfiner eller nåt i den stilen. Men det allra viktigaste tyckte jag var att det kändes kul, roligt att ut och gå.

Värt att nämna är att jag fram tills för ett år sedan ungefär bara gick när jag var absolut tvungen, dels pga dålig motivation samt för att mina öron uppenbarligen är mer känsliga än andras för kalla vindar (vilket medför en obehaglig känsla som nästan kan liknas vid början till öroninflammation) - något som ändrades när jag började använda pannband. (Simpel lösning, eller hur? Varför hade man inte kommit på det lite tidigare? :p )

Då var jag ute med sambon på promenad nästan varje dag, och successivt ökade vi både takten och längden på rundorna, till slut var vi uppe i en timmes rask promenad då vi avverkade mer än 5 km. Till slut blev det helt enkelt för mycket, och när mitt slit inte visade något resultat på vågen (dumt egentligen att titta på vågen, men men, sån är man) så gav jag upp. Jag tycker att det ska vara roligt och uppiggande att ut och gå, inte kännas som någon slags tävling mot sig själv om att hela tiden gå fortare och fortare och fortareochfortare.

Om jag nu "bara" går och ut och går varannan dag så räcker det för min egen skull, annars hade jag antagligen gått in i väggen och hellre stannat hemma till slut. Så nu ska jag försöka att bevara den lyckliga känsla jag fick tidigare och hoppas att det kan kännas så även andra gånger då jag beger mig ut i spåren.

Med musik i öronen är det riktigt härligt, det går så mycket lättare att stänga ute andra som är ute och går/springer/rider eller vad de nu gör och dessutom så behöver man ju inte bli alltför medveten om hur det låter när man börjar flåsa. ;)
Gammal klassisk eurodiscotechno (eller vad det nu kallas) är det som ljuder i min mp3-spelare just nu, blandat med lite hårdrock à la growwwl. Yeah.

Igår hade jag en motivationssvacka, en jobbig sådan. Efter maten (kyckling med wokade grönsaker och spenatsås), blev det först en näve pistaschnötter och sedan begav jag mig till butiken och köpte en lyxigare variant av 70 % choklad. Sånt påverkar ju faktiskt inte bara hälsan utan plånboken också,så jag får vara lycklig över att det är löning idag! Efter tre bitar chokad, tror ni att jag nöjde mig där? Nej. Sen blev det två glas vin på det också, innan jag till slut kunde "tänka klart" igen. För trots allt så har det ju gått en vecka nu och det är dags för den första vägningen!

När sanningens minut var inne för en stund sedan visste jag inte riktigt om jag skulle tro på vågen eller inte, men den ställde sig i alla fall på 70 kg, alltså - 4 kg på en vecka! Skulle tippa att det allra mesta av de kilona består av onödigt vatten som rensats från kroppen, men nu har jag ändå gott om motivation att fortsätta! :)

Första rejäla promenaden i rask takt + det faktum att jag gått ensam = avklarad. Ca 40 minuter ute i det härliga vädret, för att inte tala om ett aningen bättre självförtroende.

Dock, för att vara rent ärlig, så tror jag inte att jag kommer till att gå såna här promenader varje dag, men förhoppningsvis varannan. De sista 200 metrarna var riiktigt sega, antagligen mest psykologiskt jobbigt eftersom man skymtade hemmet. De vanliga promenaderna med vovven fungerar bra det med.

Gick in på Pressbyrån för en stund sedan - trots att jag var väl medveten om riskerna. Där, på plats, så bestämde jag mig för att lagom till helgen åka till butiken och köpa av de sorterna, så att jag kan unna mig 70 % - choklad till helgen. Jag vill haaa! Nu!

Känns som att kroppen står stilla på något vis. Jag tycker själv i alla fall att jag ska vara stolt över att varken ha ätit för mycket onyttigheter på kvällen, och jag har ju trots allt hållit mig till GI-dieten till punkt och pricka alla dagarna. Men sen är det lite sämre med motionen... Det är mycket att fixa om dagarna och det kommer till att krävas lite av mig för att "uppoffra" en timme av den tiden till att gå promenad. Halvtimmespromenaderna med hunden är ju inte fy och skam, samtidigt som det inte är alla gånger som jag får upp flåset ordentligt. (och jag kan ju inte kräva att den stackars vovven ska bli atlet direkt)




Dagen rullar på och helt plötsligt, när man väl har motivationen till att ut och gå, ja då är det så mörkt att jag inte längre kan gå de promenaderna ute i naturen som jag gillar, utan i så fall får acceptera att gå på asfalt.

Det får bli ändring på det. Kanske dagens utmaning?

Frukost: Två kokta ägg (börjar bli aaaningen tjatigt...)
Lunch: Makrillssallad
Middag: Gratinerade färsbiffar med stekta grönsaker

Middagen var riktigt lyxig, det är sällan man kommer på tanken att man kan gratinera färsbiffar med ost. Smakade mumma och jag blev riktigt mätt! Borde egentligen inte ha ätit upp allt på fatet, men man är ju uppfostrad att inte lämna kvar någonting på tallriken... Eller så är det bara en bortförklaring för att frossa :p

Bestämde med en vän att vi skulle äta gott till nästa helg, varpå hon föreslog de goda mackor som vi alltid brukar göra till utfärder. Denna gången går det inte så bra med just mackor, men än så länge har jag inte någon direkt abstinens efter bröd, så en skål med grillad kyckling och sallad går precis lika bra. Men efter att vi diskuterat om att ha lite ostbricka med goda oster och vindruvor på kvällen så slog det mig: Jag kan ju inte äta frukt! Och hur gott är det att äta ädelost utan något tillbehör till? Kexen klarar jag mig utmärkt utan, men vindruvorna?! Jag får i alla fall vara glad över att osten inte är förbjuden för mig.

Jag tror inte riktigt att jag insett förrän nu vilka egentliga uppoffringar man trots allt behöver göra för att följa GI-metoden. Från första början var mitt enda mål att fullfölja två veckor, men efterhand så har jag ändå insett att om jag bara slutar tvärt där och börjar äta så som jag brukar (vilket jag inte vill göra igen) så kommer jag att gå upp igen. (För ja, jag har tjuvvägt mig - vem hade kunnat motstå att göra det? - och det jag kan avslöja just nu är att jag ligger på minus :)

En positiv sak som jag har känt efter måltiderna de här dagarna är att jag aldrig blir dåsig. Visst, jag känner mig nästintill mätt och tar gärna några sekunder på mig innan jag reser mig från bordet, men jag blir inte trött av maten. Annars så är det helt fantastiskt om jag orkar diska en timme efter middagen!

Nu ska jag planera vad som ska serveras till lunch. :)

Frukost: Två kokta ägg, kaffe
Lunch: Resterna från tacosalladen
Middag: Fläskfilé med sallad och keso
Mellanmål på kvällen: Te
Motion: 2 halvtimmespromenader.

Börjar känna aningen panik nu på kvällen, är så fruktansvärt sugen på något gott. Har en fruktskål full med äpplen som står inbjudande och väntar på mig i köket, för att inte tala om popcornen i skafferiet... Smakade en sked av såsen jag gjort till sambon och gästerna tidigare "för att det inte är så farligt, det var ju bara 2 msk vetemjöl i det." Det kanske är sant, men jag misstänker att jag började tänka i farliga banor - vilket har hållit i sig. Så fort man börjat att tumma på reglerna så är det till slut fram för alla de där onyttigheterna som man höll på med tidigare, de saker som faktiskt försatt en i den situation man befinner sig i.

Dessutom var det knappt att jag gick ut med hunden på den sista promenaden, var så fruktansvärt trött efter att ha hållit igång med städning/ommöblering under dagen att det enda jag ville var att få ligga stilla i soffan och inte göra någonting. Att jag sedan verkligen kom ut och gick med hunden ångrar jag däremot verkligen inte. Det är så härligt höstväder just nu att man verkligen kan rensa huvudet (eller vad det nu är man säger) och kvickna till lite.

Det må låta märkligt, men den allra första hungerskänslan är nu på dag 4. Jag är ALDRIG hungrig på morgonen annars, jag brukar få tvinga i mig en macka eller om det är bråttom - skippa frukost. Så nu sitter jag här med mina två kokta ägg och myser.

Kvällsätandet
Igår, efter kvällspromenaden vid åtta, började jag planera att den näve pistaschnötter jag lagt upp i portionspåsar tidigare (känner mig så duktig att jag inte slänger i mig hela paketet med detsamma!) skulle ätas under filmen, och vid nio så kunde jag äntligen bänka mig framför filmen och börja äta dem. Det kändes så oerhört mycket mer nyttigt än det jag normalt sett brukar äta till filmen. Jag måste ju tänka till lite för att hålla mig till matschemat enligt http://www.gi-metoden.nu/



En stor skål med popcorn är det som jag normalt sett brukar få i mig, oavsett om det är helg eller inte, för jag har alltid lyckats hitta någon anledning till varför det inte är farligt att äta popcorn på kvällen. Jag bortförklarar mig med att popcorn är nyttigare än vanligt godis och chips - men den skillnaden är ju egentligen bara marginell. Och sedan när man tänker på mängen popcorn... Ja, då borde man ju skämmas!

Tacosalladen
Middagsmaten igår - tacosalladen - var en riktig höjdare. Det enda som jag inte kunde äta var tacobrödet, tortillas och majs, annars var det precis som det brukar. Men det var en pärs att inte ta mer än en portion. Allt eftersom fick jag äta långsammare bara för att få en känsla av att jag hade mycket att äta, medan jag såg sambon gå och hämta påfyllning både en och två gånger. Där blev jag för första gången avundsjuk på hans mat. Men när jag började fundera på att ta en sked taco till så kände jag trots allt att även om jag inte var mätt, så var magen nöjd. Det enda som krävdes för att känna det antar jag är att jag åt förhållandevis långsamt så att magen hann vänja sig.

Frukost: En skål med naturell yoghurt, smaksatt med lite kanel 
Lunch: Resterna från igår, chili con carne
Middag: Tacosallad

Just nu så känns det som att jag är mitt inne i ett experiment, just för att jag satt upp dessa två veckor som deadline för ett resultat som jag hoppas kan visa något minus. Efter att ha kollat upp lite olika recept så känner jag mig dock lite nedslagen, många tillgängliga recept är antingen för dyra för mig, lammkött ingår inte i min budget direkt, inte heller renskav eller egentligen någon köttbit förutom några kotlettbitar då och då. Dessutom, att äta laxfilé till lunch har jag ALDRIG gjort innan men ska i alla fall ha gjort det innan nästa vecka. Min stackars sambo får antingen sitta och drägla över mina utsvävningar eller själv betala ur egen ficka för att äta tillsammans med mig.

Kolhydrater är ju så bra just för att det är så billigt, och jag är inte heller den kräsna typen. Till lunch tidigare har några knäckebröd och lite smör fungerat bra, även om det är i det fattigaste laget..

Nu ska jag ut och förbereda vitlökssåsen

Alla recepten har jag hämtat från http://www.gi-metoden.nu/  även om jag ändrar efter tycke och smak, något jag antagligen kommer till att göra i allt större utsträckning då jag blir mer och mer säker på matlagningen.

DAG 1
Frukost: 2 kokta ägg och en kopp kaffe
Lunch: Sallad och makrill
Middag: Thaikycklinggryta med keso
Mellanmål på kvällen: Smoothie med blåbär och hallon
Motion: Två halvtimmespromenader med hunden

DAG 2
Frukost: 2 stekta ägg och kaffe
Lunch: Chili con carne
Middag: Grillad kycklingklubba och spenatsås
Mellanmål på kvällen: En näve pistaschnötter
Motion: Två halvtimmespromenader med hunden

REFLEKTIONER
Två dagar in på GI-metoden kändes allting hyfsat bra, förutom lite magvärk på kvällen under dag 2. Det som känts lite omständigt är alla nya recepten men främst egentligen att inhandla matvarorna! Att handla mat för mindre en vecka tog mig en timme inne i affären, då jag sprang runt från hylla till hylla för att hitta alla saker som jag aldrig någonsin köpt innan. Jag kan inte ha sett riktigt klok ut, där sprang jag runt i mina högklackade (som gjorda för att få uppmärksamhet) fram och tillbaka så att den vanliga kunden hann möta mig både en och två gånger då jag var på jakt på gud vet vad, vita bönor kanske..

Själva matlagningen har varit ett intressant kapitel, inte för att recepten är särskilt svåra att följa utan snarare därför att jag aldrig har någon aning om vad resultatet ska bli. När jag lagade till chili con carnen (som jag aldrig lagat innan) tyckte jag det såg snarast motbjudande ut efter halva tiden, men det smakade faktiskt helt ok. Sedan kan man ju inte undgå att tycka att det ser väldigt fattigt ut på tallriken utan varken potatis (som jag älskar i alla dess former) eller ris.

Jag tyckte faktiskt att jag såg en avundsjuk blick hos sambon när jag hällde upp spenatsåsen på tallriken, den smakade faktiskt gudomligt!  Förutom smaken så blev jag även väldigt glad över att inse att det, förutom själva tiden att planera, inte tog så lång tid praktiskt att tillaga den.

Spenatsås för 2 personer
Ingredienser:
200 gr frusen bladspenat
0,3 liter svarta linser, kokta (skippade det själv - därför att jag inte hittade linserna i butiken)
½ kruka färsk basilika (doftar ju underbart ståendes i köket!)
Ca 1½ dl Keldas ostsås
Salt, chilipeppar

Utförande:
Tina bladspenaten och låt det rinna av. Värm upp det i kastrull tillsammans med ostsås och linser. Tillsätt hackad basilika och smaka av med salt och chilipeppar (eller i mitt fall den klassiska svartpepparn!)

GI-METODEN
Enkelt sagt handlar denna blogg om GI, och ett experiment under två veckors tid för att se om denna metod kan fungera för egen del. I skrivande stund är jag inne på dag tre och väntar minst sagt med spänning tills nästa vecka då en vägning kanske kan avslöja en eventuell effekt.

MÅL
Mitt BMI ligger på 25,3, vilket innebär att jag ligger obehagligt nära det som kallas "övervikt". Jämfört med många andra som skriver om sin kamp mot vikten på olika bloggar så kan inte jag påstå att en viktnedgång för egen del är särskilt nödvändigt, jag har egentligen ingenting att gnälla över. Men ändå, det som jag själv har känt som jobbigt under en tid, och då även gnäller över, är känslan över att jag genom ett mindre intag av mat och mer motion inte tycks rubba de få extrakilon jag har. Jag pendlar mellan att vara nöjd med min kropp till att tycka att jag känner mig som en blåval i gamla jeans som satt som en smäck för något år sedan. Mitt mål är att återgå till den vikt som jag trivdes så bra med tidigare, vilket innebär att jag behöver gå ner från 74 till 69 kg, alltså 5 kg. Inte så svårt, kanske några tänker. Jo, så förbannat, om ni frågar mig.  

BAKGRUND
För två år sedan höll jag mig vid en vikt som jag var väldigt nöjd med, jag kunde utan större svårigheter köpa jeans på JC, även om provrumsskräcken alltid infann sig och jag ibland blev missnöjd över vilken storlek jag hade. Sedan smög sig sakta men säkert några sambokilon på sig och efter en sommar då jag nästan enbart gått runt i kjol eller klänning insåg jag med skräck att de jeans jag haft på mig före sommaren inte gick att knäppa ordentligt, än mindre sitta i!

För att komma åt problemet tänkte jag lösa det genom att börja motionera, något som jag inte gjort sedan gymnasiet. Det resulterade i att jag i princip varje dag under hösten gick ut och motionerade, fram tills i december då jag ställde mig på vågen och insåg att det inte förändrat NÅGONTING. Detta resulterade i något liknande total resignation, och mina tankar gick i banor som t.ex. "Om allt mitt slit inte gjort någon skillnad, varför då fortsätta kämpa?"

MATVANOR
När jag i efterhand har försökt att analysera varför jag dels gått upp och varför motionerande/klassisk bantning à la mindre portioner inte gett någon utdelning så har jag kommit fram till lite olika saker. Jag, i alla fall enligt mig själv, äter inga stora mängder mat per dag, äter knappt aldrig godis/läsk. Däremot äter jag aldrig frukost, en knapphändig lunch - för att sedan vräka i mig en god middag där jag ibland tar två portioner och gärna tar en kvällsmacka. En stor möjlighet är att jag har tvingat in min kropp på svält under dagen, vilket innebär att min kropp samlar på sig all den onyttiga mat som intas på kvällen, då dessutom förbränningen minskar i takt.

FÖRHOPPNING MED BLOGGEN
Precis som jag tror att många andra känner, så hoppas jag att ni där ute som kanske känner igen er kanske hittar till denna okända blogg och förhoppningsvis tycker att det är intressant att läsa! 

MVH / A