Dag för dag

Begav mig ut på morgonpromenad i förmiddags (efter frukost tyvärr), trots ett ihärdigt duggregn och risk för ännu mer väta. Stod ca en kvart innan dess och funderade. "Ska jag ut? Nu? Är jag helt säker?" Till slut rådfrågade jag sambon som godkände beslutet och röjde mina små tvivel. Väl ute kändes allting bra och jag traskade på i min egen takt (även om jag inte går lika fort som andra motionärer, än i alla fall) fram tills dess att jag närmade mig platsen där jag vet om att jag gått ungefär halva sträckan. Då började ett schizofrent krig mellan två kombatanter, låt mig introducera dem för er. 

Jag 1: den som tyckte GI var ett jättebra beslut att testa och som känner sig nöjd med den mer hälsosamma livsstilen. Hon tycker att promenader är jättebra, även om det känns tungt ibland så känner hon sig väldigt nöjd väl tillbaka.
Jag 2: den som hela tiden varit nöjd med den jag är, trivs bäst i soffan med en skål popcorn och som tycker promenader är helt onödiga om man inte måste gå till en viss destination.

Jag 2: Men usch, jag kom precis på att jag egentligen hellre vill vara tillbaka redan nu...
Jag 1: Sluta gnäll, det tar inte så himla lång tid ändå!
Jag 2: Jaaa...men, om vi vänder tillbaka nu så behöver vi kanske inte gå lika långt?
Jag 1: Men vi har ju redan bestämt att vi SKA gå den här rundan, kom igen nu.
Jag 2: Kan vi ändå inte vända? Snäääälla?
Jag 1: (med hotfull röst) Du vill väl gå ner i vikt?
Jag 2: (mumlar lite) Jo..
Jag 1: Det är så här vi ska göra det, så håll käften och f ö r s ö k att hålla uppe tempot nu va.

Jag 2 ger upp kampen och håller tyst resten av vägen, medan Jag 1 känner sig förträffligt nöjd över segern.