Dag för dag

Frukost: Två ägg och kaffe
Lunch: Sallad med lufttorkad skinka
Mellanmål: En skivad tomat och keso, kryddat med örtsalt
Middag: Köttfärssås
Motion: En rask halvtimmespromenad + en halvtimme med vovven

Idag åt jag mitt första mellanmål sedan starten, en timme innan sambon ska servera köttfärssås. Blev så knäppt hungrig så jag skummade igenom kylskåpet på jakt efter något jag faktiskt kunde äta. Den klassiska mackan med ost går ju inte längre, och om det ska gå fort är det aningen knepigt att komma på något bra GI-aktigt. Tomat med keso var faktiskt helt OK, ser ju fattigt ut på tallriken men med lite salt på så smakar det smaskens!

En smakbesvikelse
Lagade till en vanlig sallad med ca 100 g lufttorkad skinka till lunch, men trots att skinkan var ett impulsköp på ICA som var i det lyxigaste laget så tyckte jag inte att det smakade så gott som jag hade hoppats... Lagom i efterhand hittade jag ett spännande recept, Gurksallad med lufttorkad skinka. Dressing är trots allt nödvändigt, och jag i min enfald trodde ju att enbart skinkan skulle skapa en smaksensation.

En dag i taget
Är fortfarande i chock över hur bra den första veckan gått. Trots att jag varit extremt sugen på något gott (och onyttigt) om kvällarna så har det på något mystiskt sätt ändå fungerat utan det ändå. Att ta en dag i taget, som många säger, är det bästa sättet att härda ut, att inte falla i fällan och börja vräka i sig mat eller godis.

Tidigare så har jag ju tänkt som så här "ja, men, det spelar väl ingen roll om jag äter popcorn ikväll också? Jag gjorde ju det igår, så varför ska jag inte kunna göra det idag?". Jag tror inte riktigt att jag har reflekterat ordentligt över att dessa "småsaker" faktiskt sätter sina små spår - och speciellt om det har pågått under en längre tid. Nu när jag äntligen har bevis för att JAG kan gå ner i vikt så tänker jag däremot efter lite mer. (Om jag låter bli popcornen ikväll kanske det påverkar resultatet av nästa veckas vägning på ett positivt sätt.)




Andra viktbloggar
Jag har följt några viktbloggar på senaste tid, och när man ser deras fantastiska resultat månad från månad så blir man visserligen både imponerad och motiverad - men samtidigt så resonerar i alla fall jag som så att "så bra skulle det inte gå för min del om jag försöker." Snacka om att se glaset som halvtomt, ärkepessimisten som jag är.

Jag vet inte vad det är som krävs för att man ska sätta tanke till handling... Det är så lätt att bara fortsätta i gamla spår. Men successivt, efterhand som jag har läst om andras framgångar, så tror jag ändå att man samlar på sig mod efterhand att ta itu med situationen. Och när man väl bestämt sig om vilken strategi man ska använda sig av, vare sig det är GI eller viktväktarna eller något annat, så måste man vara envis som en oxe! Jag har ännu inte kommit till det stadiet där ett större mått av envishet behövs, men jag är övertygad om att den dagen kommer. Hur ska man samla motivation om man vecka efter vecka håller samma vikt? Ett sätt, antar jag, är nog att försöka se till de andra aspekterna, hur man mår, allt man orkar som man inte orkade tidigare osv. Men tyvärr så tror jag nog att de allra flesta, mig inkluderad i samlingen, påverkas starkt av vågens resultat. Ärligt talat, jag bävar inför den situationen att stanna upp, hur "klokt" jag än försöker förbereda mig för det.