Dag för dag

Nästan precis hemkommen från en hyfsat tidig promenad. Det var det värsta jag varit med om - hittills i alla fall.

Jag ska försöka att beskriva det kortfattat: Efter ca 10 min fick jag ett håll som höll sig konstant under resten av promenaden. (Dessutom visste jag att jag var tvungen att vara tillbaka om en halvtimme, så tidsbristen gjorde att jag inte hade tid att stanna upp och försöka få bort hållet.) P.g.a en visdomstand som envisas med att växa har jag en extrem tandvärk som gör att det gör ont att svälja, vilket gör att man instinktivt undviker att svälja - vilket i sin tur innebar att jag var tvunget att koncentrera mig på att svälja regelbundet. Sedan började mina linser konstra och bli grumliga, så jag fick gå runt och blinka konstant + det faktum att ögonen tårades av vinden, vilken syn det måste ha varit! Som om allt det här eländet inte vore nog så började ju självklart näsan att rinna, och utan någon näsduk tillgänglig så fick jag stå ut med att sniffa ungefär vid vartannat andetag. (Om jag bara haft mobilen med mig så hade jag ju åtminstone kunnat ringa 112.)

Jag måste ha sett ut ungefär som en haltande fisk uppe på land med en rejäl förkylning och tics - som uppenbarligen har problem med att kippa efter luft.


Men det känns i alla fall gött efteråt... Alltid en tröst.