Dag för dag

Efter den roliga upptäckten på vågen i morse så blev jag så pass peppad att jag bestämde mig för att ta en rask halvtimmespromenad på en naturslinga i närheten som är runt 3 och en halv km. Väl ute och när jag hade fått upp pulsen lite så kände jag en härlig lyckokänsla, bara av att ut och gå och inte för att det skulle påverka vikten på något vis. Den lite tråkigare, vetenskapliga orsaken gissar jag är för att det frigörs ämnen i kroppen som upplevs som uppiggande, endorfiner eller nåt i den stilen. Men det allra viktigaste tyckte jag var att det kändes kul, roligt att ut och gå.

Värt att nämna är att jag fram tills för ett år sedan ungefär bara gick när jag var absolut tvungen, dels pga dålig motivation samt för att mina öron uppenbarligen är mer känsliga än andras för kalla vindar (vilket medför en obehaglig känsla som nästan kan liknas vid början till öroninflammation) - något som ändrades när jag började använda pannband. (Simpel lösning, eller hur? Varför hade man inte kommit på det lite tidigare? :p )

Då var jag ute med sambon på promenad nästan varje dag, och successivt ökade vi både takten och längden på rundorna, till slut var vi uppe i en timmes rask promenad då vi avverkade mer än 5 km. Till slut blev det helt enkelt för mycket, och när mitt slit inte visade något resultat på vågen (dumt egentligen att titta på vågen, men men, sån är man) så gav jag upp. Jag tycker att det ska vara roligt och uppiggande att ut och gå, inte kännas som någon slags tävling mot sig själv om att hela tiden gå fortare och fortare och fortareochfortare.

Om jag nu "bara" går och ut och går varannan dag så räcker det för min egen skull, annars hade jag antagligen gått in i väggen och hellre stannat hemma till slut. Så nu ska jag försöka att bevara den lyckliga känsla jag fick tidigare och hoppas att det kan kännas så även andra gånger då jag beger mig ut i spåren.

Med musik i öronen är det riktigt härligt, det går så mycket lättare att stänga ute andra som är ute och går/springer/rider eller vad de nu gör och dessutom så behöver man ju inte bli alltför medveten om hur det låter när man börjar flåsa. ;)
Gammal klassisk eurodiscotechno (eller vad det nu kallas) är det som ljuder i min mp3-spelare just nu, blandat med lite hårdrock à la growwwl. Yeah.