Dag för dag

Vem har inte det egentligen?

Efter förrförra sommaren
Efter förrförra sommaren då jag jag gått omkring i kjol och klänning den mesta av tiden (och mysbrallor också inte att glömma) och det blev dags för att ta på sig jeansen igen som hade satt som en smäck före sommaren - då hände det. Jag kunde inte knäppa dem. Först så inbillade jag mig att dem på något konstigt sätt skulle ha krympit ihop lite under tiden de legat overksamma i garderoben, men med såna bortförklaringar kommer man inte någonstans.

Av den anledningen blev det behövligt med ett besök i klädaffärerna inne i stan, men när man redan är på randen av ångestblandad panik så finns det aldrig tillräckligt med mildrande omständigheter för att man inte ska känna en växande klump i halsen när man står inne i ett nästan självlysande provrum med tre par jeans slängda vid fötterna och det fjärde provade paret som sitter som ett skinn upp till låren där de totalfastnat i ren protest mot den omöjliga uppgiften.

Till slut så insåg jag att jag var tvungen att helt byta butik för att hitta modeller som inte, även om de fysiskt passade mig, inte framhävde vare sig lår eller höfter på något obehagligt sätt (vilket i stort sett innebär att jag hade ett behov av att dölja större delen av vad som är mina ben) och den nya butiken jag fick lov att lära känna var KappAhl. Nu var det inga Dieseljeans som gällde längre - utan stretchjeans av okänt märke. Gissa om jag kände mig (o)snygg!

Efter förra sommaren
Efter förra sommaren, tror ni inte att det var samma visa då också? Visst, jeansen passade mig fortfarande, men för att inte totalt ommöblera bland mina inre organ när jag satte mig ner var jag åtminstone tvungen att knäppa upp översta knappen. Så, luttrad av mina tidigare erfarenheter, gav jag mig bort till KappAhl återigen och köpte samma jeans i storleken större, med en resignation som inte liknade något annat. Jag brydde mig inte ens om att bege mig in i det fruktade provrummet igen, för vad hade jag att vänta där inne? Det som egentligen skulle vara något positivt, "hey, jeansen passar!" innebar ju att jag de facto gått upp i vikt IGEN.

Nu är det dags för lite skryt
Det är inte meningen att låta som skryt, men efter att jag blottat min pinsamma historia för er läsare så hoppas jag att ni har överseende, men de jeans som jag hade blivit tvungen att köpa senaste gången har blivit säckiga. Kan ni ana hur det känns? Det är helt underbart! Samtidigt så har jag inte riktigt modet att prova jeansen storleken mindre än, det är roligare att känna efter och jämföra hur de nuvarande jeansen sitter nu jämfört med för en vecka sedan. :)