Dag för dag

Igår hade jag en motivationssvacka, en jobbig sådan. Efter maten (kyckling med wokade grönsaker och spenatsås), blev det först en näve pistaschnötter och sedan begav jag mig till butiken och köpte en lyxigare variant av 70 % choklad. Sånt påverkar ju faktiskt inte bara hälsan utan plånboken också,så jag får vara lycklig över att det är löning idag! Efter tre bitar chokad, tror ni att jag nöjde mig där? Nej. Sen blev det två glas vin på det också, innan jag till slut kunde "tänka klart" igen. För trots allt så har det ju gått en vecka nu och det är dags för den första vägningen!

När sanningens minut var inne för en stund sedan visste jag inte riktigt om jag skulle tro på vågen eller inte, men den ställde sig i alla fall på 70 kg, alltså - 4 kg på en vecka! Skulle tippa att det allra mesta av de kilona består av onödigt vatten som rensats från kroppen, men nu har jag ändå gott om motivation att fortsätta! :)

Första rejäla promenaden i rask takt + det faktum att jag gått ensam = avklarad. Ca 40 minuter ute i det härliga vädret, för att inte tala om ett aningen bättre självförtroende.

Dock, för att vara rent ärlig, så tror jag inte att jag kommer till att gå såna här promenader varje dag, men förhoppningsvis varannan. De sista 200 metrarna var riiktigt sega, antagligen mest psykologiskt jobbigt eftersom man skymtade hemmet. De vanliga promenaderna med vovven fungerar bra det med.

Gick in på Pressbyrån för en stund sedan - trots att jag var väl medveten om riskerna. Där, på plats, så bestämde jag mig för att lagom till helgen åka till butiken och köpa av de sorterna, så att jag kan unna mig 70 % - choklad till helgen. Jag vill haaa! Nu!

Känns som att kroppen står stilla på något vis. Jag tycker själv i alla fall att jag ska vara stolt över att varken ha ätit för mycket onyttigheter på kvällen, och jag har ju trots allt hållit mig till GI-dieten till punkt och pricka alla dagarna. Men sen är det lite sämre med motionen... Det är mycket att fixa om dagarna och det kommer till att krävas lite av mig för att "uppoffra" en timme av den tiden till att gå promenad. Halvtimmespromenaderna med hunden är ju inte fy och skam, samtidigt som det inte är alla gånger som jag får upp flåset ordentligt. (och jag kan ju inte kräva att den stackars vovven ska bli atlet direkt)




Dagen rullar på och helt plötsligt, när man väl har motivationen till att ut och gå, ja då är det så mörkt att jag inte längre kan gå de promenaderna ute i naturen som jag gillar, utan i så fall får acceptera att gå på asfalt.

Det får bli ändring på det. Kanske dagens utmaning?

Frukost: Två kokta ägg (börjar bli aaaningen tjatigt...)
Lunch: Makrillssallad
Middag: Gratinerade färsbiffar med stekta grönsaker

Middagen var riktigt lyxig, det är sällan man kommer på tanken att man kan gratinera färsbiffar med ost. Smakade mumma och jag blev riktigt mätt! Borde egentligen inte ha ätit upp allt på fatet, men man är ju uppfostrad att inte lämna kvar någonting på tallriken... Eller så är det bara en bortförklaring för att frossa :p

Bestämde med en vän att vi skulle äta gott till nästa helg, varpå hon föreslog de goda mackor som vi alltid brukar göra till utfärder. Denna gången går det inte så bra med just mackor, men än så länge har jag inte någon direkt abstinens efter bröd, så en skål med grillad kyckling och sallad går precis lika bra. Men efter att vi diskuterat om att ha lite ostbricka med goda oster och vindruvor på kvällen så slog det mig: Jag kan ju inte äta frukt! Och hur gott är det att äta ädelost utan något tillbehör till? Kexen klarar jag mig utmärkt utan, men vindruvorna?! Jag får i alla fall vara glad över att osten inte är förbjuden för mig.

Jag tror inte riktigt att jag insett förrän nu vilka egentliga uppoffringar man trots allt behöver göra för att följa GI-metoden. Från första början var mitt enda mål att fullfölja två veckor, men efterhand så har jag ändå insett att om jag bara slutar tvärt där och börjar äta så som jag brukar (vilket jag inte vill göra igen) så kommer jag att gå upp igen. (För ja, jag har tjuvvägt mig - vem hade kunnat motstå att göra det? - och det jag kan avslöja just nu är att jag ligger på minus :)

En positiv sak som jag har känt efter måltiderna de här dagarna är att jag aldrig blir dåsig. Visst, jag känner mig nästintill mätt och tar gärna några sekunder på mig innan jag reser mig från bordet, men jag blir inte trött av maten. Annars så är det helt fantastiskt om jag orkar diska en timme efter middagen!

Nu ska jag planera vad som ska serveras till lunch. :)

Frukost: Två kokta ägg, kaffe
Lunch: Resterna från tacosalladen
Middag: Fläskfilé med sallad och keso
Mellanmål på kvällen: Te
Motion: 2 halvtimmespromenader.

Börjar känna aningen panik nu på kvällen, är så fruktansvärt sugen på något gott. Har en fruktskål full med äpplen som står inbjudande och väntar på mig i köket, för att inte tala om popcornen i skafferiet... Smakade en sked av såsen jag gjort till sambon och gästerna tidigare "för att det inte är så farligt, det var ju bara 2 msk vetemjöl i det." Det kanske är sant, men jag misstänker att jag började tänka i farliga banor - vilket har hållit i sig. Så fort man börjat att tumma på reglerna så är det till slut fram för alla de där onyttigheterna som man höll på med tidigare, de saker som faktiskt försatt en i den situation man befinner sig i.

Dessutom var det knappt att jag gick ut med hunden på den sista promenaden, var så fruktansvärt trött efter att ha hållit igång med städning/ommöblering under dagen att det enda jag ville var att få ligga stilla i soffan och inte göra någonting. Att jag sedan verkligen kom ut och gick med hunden ångrar jag däremot verkligen inte. Det är så härligt höstväder just nu att man verkligen kan rensa huvudet (eller vad det nu är man säger) och kvickna till lite.

Det må låta märkligt, men den allra första hungerskänslan är nu på dag 4. Jag är ALDRIG hungrig på morgonen annars, jag brukar få tvinga i mig en macka eller om det är bråttom - skippa frukost. Så nu sitter jag här med mina två kokta ägg och myser.

Kvällsätandet
Igår, efter kvällspromenaden vid åtta, började jag planera att den näve pistaschnötter jag lagt upp i portionspåsar tidigare (känner mig så duktig att jag inte slänger i mig hela paketet med detsamma!) skulle ätas under filmen, och vid nio så kunde jag äntligen bänka mig framför filmen och börja äta dem. Det kändes så oerhört mycket mer nyttigt än det jag normalt sett brukar äta till filmen. Jag måste ju tänka till lite för att hålla mig till matschemat enligt http://www.gi-metoden.nu/



En stor skål med popcorn är det som jag normalt sett brukar få i mig, oavsett om det är helg eller inte, för jag har alltid lyckats hitta någon anledning till varför det inte är farligt att äta popcorn på kvällen. Jag bortförklarar mig med att popcorn är nyttigare än vanligt godis och chips - men den skillnaden är ju egentligen bara marginell. Och sedan när man tänker på mängen popcorn... Ja, då borde man ju skämmas!

Tacosalladen
Middagsmaten igår - tacosalladen - var en riktig höjdare. Det enda som jag inte kunde äta var tacobrödet, tortillas och majs, annars var det precis som det brukar. Men det var en pärs att inte ta mer än en portion. Allt eftersom fick jag äta långsammare bara för att få en känsla av att jag hade mycket att äta, medan jag såg sambon gå och hämta påfyllning både en och två gånger. Där blev jag för första gången avundsjuk på hans mat. Men när jag började fundera på att ta en sked taco till så kände jag trots allt att även om jag inte var mätt, så var magen nöjd. Det enda som krävdes för att känna det antar jag är att jag åt förhållandevis långsamt så att magen hann vänja sig.

Frukost: En skål med naturell yoghurt, smaksatt med lite kanel 
Lunch: Resterna från igår, chili con carne
Middag: Tacosallad

Just nu så känns det som att jag är mitt inne i ett experiment, just för att jag satt upp dessa två veckor som deadline för ett resultat som jag hoppas kan visa något minus. Efter att ha kollat upp lite olika recept så känner jag mig dock lite nedslagen, många tillgängliga recept är antingen för dyra för mig, lammkött ingår inte i min budget direkt, inte heller renskav eller egentligen någon köttbit förutom några kotlettbitar då och då. Dessutom, att äta laxfilé till lunch har jag ALDRIG gjort innan men ska i alla fall ha gjort det innan nästa vecka. Min stackars sambo får antingen sitta och drägla över mina utsvävningar eller själv betala ur egen ficka för att äta tillsammans med mig.

Kolhydrater är ju så bra just för att det är så billigt, och jag är inte heller den kräsna typen. Till lunch tidigare har några knäckebröd och lite smör fungerat bra, även om det är i det fattigaste laget..

Nu ska jag ut och förbereda vitlökssåsen

Alla recepten har jag hämtat från http://www.gi-metoden.nu/  även om jag ändrar efter tycke och smak, något jag antagligen kommer till att göra i allt större utsträckning då jag blir mer och mer säker på matlagningen.

DAG 1
Frukost: 2 kokta ägg och en kopp kaffe
Lunch: Sallad och makrill
Middag: Thaikycklinggryta med keso
Mellanmål på kvällen: Smoothie med blåbär och hallon
Motion: Två halvtimmespromenader med hunden

DAG 2
Frukost: 2 stekta ägg och kaffe
Lunch: Chili con carne
Middag: Grillad kycklingklubba och spenatsås
Mellanmål på kvällen: En näve pistaschnötter
Motion: Två halvtimmespromenader med hunden

REFLEKTIONER
Två dagar in på GI-metoden kändes allting hyfsat bra, förutom lite magvärk på kvällen under dag 2. Det som känts lite omständigt är alla nya recepten men främst egentligen att inhandla matvarorna! Att handla mat för mindre en vecka tog mig en timme inne i affären, då jag sprang runt från hylla till hylla för att hitta alla saker som jag aldrig någonsin köpt innan. Jag kan inte ha sett riktigt klok ut, där sprang jag runt i mina högklackade (som gjorda för att få uppmärksamhet) fram och tillbaka så att den vanliga kunden hann möta mig både en och två gånger då jag var på jakt på gud vet vad, vita bönor kanske..

Själva matlagningen har varit ett intressant kapitel, inte för att recepten är särskilt svåra att följa utan snarare därför att jag aldrig har någon aning om vad resultatet ska bli. När jag lagade till chili con carnen (som jag aldrig lagat innan) tyckte jag det såg snarast motbjudande ut efter halva tiden, men det smakade faktiskt helt ok. Sedan kan man ju inte undgå att tycka att det ser väldigt fattigt ut på tallriken utan varken potatis (som jag älskar i alla dess former) eller ris.

Jag tyckte faktiskt att jag såg en avundsjuk blick hos sambon när jag hällde upp spenatsåsen på tallriken, den smakade faktiskt gudomligt!  Förutom smaken så blev jag även väldigt glad över att inse att det, förutom själva tiden att planera, inte tog så lång tid praktiskt att tillaga den.

Spenatsås för 2 personer
Ingredienser:
200 gr frusen bladspenat
0,3 liter svarta linser, kokta (skippade det själv - därför att jag inte hittade linserna i butiken)
½ kruka färsk basilika (doftar ju underbart ståendes i köket!)
Ca 1½ dl Keldas ostsås
Salt, chilipeppar

Utförande:
Tina bladspenaten och låt det rinna av. Värm upp det i kastrull tillsammans med ostsås och linser. Tillsätt hackad basilika och smaka av med salt och chilipeppar (eller i mitt fall den klassiska svartpepparn!)

GI-METODEN
Enkelt sagt handlar denna blogg om GI, och ett experiment under två veckors tid för att se om denna metod kan fungera för egen del. I skrivande stund är jag inne på dag tre och väntar minst sagt med spänning tills nästa vecka då en vägning kanske kan avslöja en eventuell effekt.

MÅL
Mitt BMI ligger på 25,3, vilket innebär att jag ligger obehagligt nära det som kallas "övervikt". Jämfört med många andra som skriver om sin kamp mot vikten på olika bloggar så kan inte jag påstå att en viktnedgång för egen del är särskilt nödvändigt, jag har egentligen ingenting att gnälla över. Men ändå, det som jag själv har känt som jobbigt under en tid, och då även gnäller över, är känslan över att jag genom ett mindre intag av mat och mer motion inte tycks rubba de få extrakilon jag har. Jag pendlar mellan att vara nöjd med min kropp till att tycka att jag känner mig som en blåval i gamla jeans som satt som en smäck för något år sedan. Mitt mål är att återgå till den vikt som jag trivdes så bra med tidigare, vilket innebär att jag behöver gå ner från 74 till 69 kg, alltså 5 kg. Inte så svårt, kanske några tänker. Jo, så förbannat, om ni frågar mig.  

BAKGRUND
För två år sedan höll jag mig vid en vikt som jag var väldigt nöjd med, jag kunde utan större svårigheter köpa jeans på JC, även om provrumsskräcken alltid infann sig och jag ibland blev missnöjd över vilken storlek jag hade. Sedan smög sig sakta men säkert några sambokilon på sig och efter en sommar då jag nästan enbart gått runt i kjol eller klänning insåg jag med skräck att de jeans jag haft på mig före sommaren inte gick att knäppa ordentligt, än mindre sitta i!

För att komma åt problemet tänkte jag lösa det genom att börja motionera, något som jag inte gjort sedan gymnasiet. Det resulterade i att jag i princip varje dag under hösten gick ut och motionerade, fram tills i december då jag ställde mig på vågen och insåg att det inte förändrat NÅGONTING. Detta resulterade i något liknande total resignation, och mina tankar gick i banor som t.ex. "Om allt mitt slit inte gjort någon skillnad, varför då fortsätta kämpa?"

MATVANOR
När jag i efterhand har försökt att analysera varför jag dels gått upp och varför motionerande/klassisk bantning à la mindre portioner inte gett någon utdelning så har jag kommit fram till lite olika saker. Jag, i alla fall enligt mig själv, äter inga stora mängder mat per dag, äter knappt aldrig godis/läsk. Däremot äter jag aldrig frukost, en knapphändig lunch - för att sedan vräka i mig en god middag där jag ibland tar två portioner och gärna tar en kvällsmacka. En stor möjlighet är att jag har tvingat in min kropp på svält under dagen, vilket innebär att min kropp samlar på sig all den onyttiga mat som intas på kvällen, då dessutom förbränningen minskar i takt.

FÖRHOPPNING MED BLOGGEN
Precis som jag tror att många andra känner, så hoppas jag att ni där ute som kanske känner igen er kanske hittar till denna okända blogg och förhoppningsvis tycker att det är intressant att läsa! 

MVH / A